Physalis, tomater och sånt som gör mig galen. Och lycklig.

I går kväll gjorde jag så som jag ofta gör. Gick ut i kvällssolen, lyssnade på fåglarna och nattade mina blommor. Jag låter kanske lite galen, precis som jag känner mig ibland. Men jag njuter så till hundra procent av att gå omkring och bara låta lugnet utomhus sjunka in i själen. Det ger helt klart bättre nattsömn.

Tillbaka till gårdagen. Det som gjorde mig lycklig då var pionerna, som står som en stor klunga starka drottningar i min rabatt. En efter en slår de ut, blommar kort och lämnar minnen efter sig. Min syrénbuske är också ett skäl till att ett leende sveper förbi där i kvällssolen.

I uterummet hittade jag också flera små lyckopiller igår. Små gröna korgar av physalis, eller kapkrusbär som min sort heter, har börjat växa fram. Och jag hittade flera små ämnen av tomater som lovar mycket.

Av utebänkarna och pallkragarna känner jag mig lite sviken i år. Rosenbönan är vek av vårkylan. Ringblommorna (i mitten) verkar inte bli så många, för att inte tala om bönorna i drivbänken. En (1) ser jag, än så länge. Våren har varit tuff på många vis.
Jordgubbarna längs bak är dock lovande. Ser fram emot det. Tänk dig själv. Kvällssol och en ljummen jordgubbe. Bättre blir det inte.

Squashen har i alla fall börjat gro fina ämnen. Det gör mig mer än glad.